Naturtyper
Den grunda brackvattenskärgården
Kvarkens skärgårds Natura 2000-område omfattar i praktiken hela yttre skärgårdszonen på fem kommuners områden. Området flyter samman med skyddsområdena på den svenska sidan. Avståndet mellan holmarna i Sverige och Finland är som kortast 20 km. Kvarken hör också till Östersjöns skyddskonvention HELCOM:s lista över skyddsområden.
Kontinuerlig förändring
På grund av landhöjningen befinner sig Kvarkens naturtyper, vegetation och fauna kontinuerligt i ett föränderligt tillstånd. De grunda havsvikarna snörps så småningom igen och förändras först till flador, som är nästan tillslutna havsvikar som fortfarande är anslutna till havet. Fladan förändras så småningom till en glosjö, dit det endast sporadiskt strömmar havsvatten då havsytan står högt. Till glosjöns arter hör närmast sötvattensarter.
Den skogstyp som växer på området påträffas endast på landhöjningsområden, och Finland har därför ett speciellt ansvar i att skydda den.
Skärgårdens fåglar
Skärgården som är långgrund med många grynnor erbjuder det rikliga sjöfågelbeståndet goda möjligheter att inta föda och häcka. Även Kvarkens yttre skärgård hör till Östersjöns viktigaste häckningsområden för skärgårdsfåglarna. T.ex. Finlands utrotningshotade bergänder häckar till största delen i Kvarken. En art som är typisk för området är tobisgrisslan, som häckar i stenhåligheter. Havsörnen som glider ovanför skogsholmarna är en vanlig syn i Kvarken.
Låg salthalt
Salthaltens snabba minskning från Bottenhavet till Bottenviken samt de nordliga och sydliga havsströmmarnas möte i Kvarkens flaskhals gör Kvarken ännu mer unik. Vattnet strömmar kraftigt i Kvarken, vilket bl.a. inverkar på isens tjocklek på vintern. Den som rör sig på isen måste kunna akta sig för strömställen med tunn is.
Kulturomgivningar
Människan har varit närvarande på området allt sedan Kvarkens första skär steg ur havet. Betesgång och slåtter har format skogarnas struktur på holmarna. I de ljusa hagmarksskogarna trivs t.o.m. ett litet bestånd vitryggad hackspett, för att inte tala om de övriga hackspettarna. En fortgående betesgång på området stöds för att hagmarkerna och ängarna ska hållas öppna.
Tulostettu: 10.9.2010
Viimeisin päivitys: 02.09.2010
(c) Metsähallitus 2010